Hela systemet är i behov av det upplivande inflytandet av kroppsövningar i fria luften. Några timmars kroppsarbete varje dag skulle bidraga såväl till kroppskrafternas förnyande som till sinnets uppfriskande. Det skulle befordra det allmänna hälsotillståndet, varigenom mera arbete skulle kunna utföras. Många predikanter bliva genom oupphörligt läsande och skrivande odugliga för själasörjande arbete. De förslösa på studier värdefull tid, som borde hava blivit använd till att i rätta ögonblicket hjälpa de behövande. Somliga predikanter harva varit sysselsatta med skriningsarbete just vid sådana tillfällen, då ett särskilt intresse varit uppväckt för sanningen, och det har ofta händt, att deras skrining icke stått i särskild förbindelse med det värk, som de haft för händer. Detta är ett stort fel, ty vid sådana tider är det predikantens plikt att insätta hela, sin kraft på befordrandet av Guds rikssak. Hans förstånd måste klart riktas på den ena saken: att rädda själar. Men äro hans tankar upptagna av andra ting, så skola måhända många gå förlorade för vädret, hvilka genom undervisning i rätt tid kunnat bliva räddade. Många predikanter låta sig lätt dragas bort från sitt arbete. De bliva missmodiga eller låta sitt hem utöva för stor dragningskraft och låta därigenom ett tilltagande intresse för ordet utdö av brist på uppmärksamhet. De skador, som därigenom tillfogas värket, kunna knappast uppskattas. Då anstalter blivit vidtagna för sanningens förkunnande, bör den ifrågavarande predikanten känna sig ansvarig för att saken genomföres med framgång. Om hans arbete tyckes vara utan resultat, bör han under allvarlig bön söka upptäcka, om han arbetar på ett sådant sätt, som han borde. Han bör i självprövning ödmjuka sin själ inför Gud och i tro omfatta de gudomliga löftena samt lugnt fortsätta sina bemödanden, till dess han med tillfredsstillelse kan veta, att han troget uppfyllt sin plikt och gjort allt vad som stod i hans makt för att vinna det önskade resultatet.