Jesus hyste så stort medlidande med arma syndare, att han lämnade himmelen, lade av sig sin konungsliga klädnad och nedlät sig själv till mänskligheten, för att han sålunda måtte lära känna människornas behov och hjälpa dem att lyfta sig upp ur fallets förnedring. När han nu givit människorna sådana otvetydiga bevis på sin kärlek och sitt ömmaste deltagande, huru viktigt är det ej då, att hans ställföreträdare efterfölja hans exempel och träda i nära förening med sina medmänniskor samt hjälpa dem att bilda en sannt kristlig karaktär. Somliga predikanter harva emellertid varit alltför snara att befatta sig med svårigheter inom församlingen och harva framkommit med skarpa och skoningslösa vittnesbörd mot de felande.. Genom detta sitt handlingssätt hava de givit efter för en naturlig böjelse, som hade bort undertryckas. Detta är ingalunda ett lugnt utlåtande av den kristliga rättvisan, utan snarare ett häftigt sinnes skarpa kritik.