Gång efter annan har jag mottagit brev med frågor angående de plikter, som vila på en sabbats skolas ordförande. En, som särskilt kände sig bekymrad över att han icke kunde väcka större intresse hos lärarna och medlemmarna sade, att han använde mycken tid till att tala med dem och förklara allt, som han menade vore av vikt, att de förstode, och likväl syntes det vara stor brist på intresse. De blevo icke andligen påverkade. Jag önskar att här säga till denne uppriktige broder och till andra, som kanske arbeta under liknande svårigheter: Undersök om du icke själv till stor del bär ansvaret för denna brist på andligt intresse? Mången ordförande söker att göra för mycket själv och underlåter att uppmuntra sina lärare och elever att göra vad de kunna. Sådana ledare äro i stort behov av mera rättframhet och andligt allvar. De hålla långa, torra tal i sabbats skolan och på lärarmötena och trötta ut hade lärare och elever. Sådana predikningar förfela helt och hållet sin avsikt. Undervisningen avpassas ej efter skolans verkliga behov, och de vinna ej de andras hjärtan, därför att deras egna ej äro fyllda med andlig medkänsla. De inse icke, att de genom sina långrandiga, tröttande predikningar döda intresset för och kärleken till sabbatsskolan. . .