En verklig lärare skall få sina elever att följa med. Hans ord skola vara få men allvarliga, och emedan de komma från hjärtat, skola de vittna om sympati och om innerlig kärlek till dyrbara själar. Den utbildning han har, kan måhända vara begränsad, och han har kanske ringa naturliga anlag, men hans kärlek till arbetet och hans villighet att arbeta i ödmjukhet skall sätta honom i stånd att väcka ett djupt intresse både hos lärarna och eleverna. De unga skola känna sig dragna till honom. Hans arbete skall ej bli blott en formsak. Kanhända har han en förmåga att både hos lärare och elever kunna finna verkliga pärlor av andliga och intellektuella sanningar, och under det han sålunda lär andra, kommer han också att lära själv. Eleverna bli ej överväldigade av den djupa lärdom, han lägger i dagen, och med enkla, rättframma ord kunna de omtala det intryck, läxan gjort på dem. Följden blir ett djupt och levande intresse för sabbatsskolan. Genom Kristi evangeliums enfald har han mött dem på deras egen mark. Deras hjärtan ha blivit gjorda mjuka och mottagliga, och nu kan han dana dem efter Mästarens förebild.