Unga och gamla, Gud prövar eder nu. I avgören själva edert eviga öde. Eder stolthet, eder böjelse att följa världens moder, edra fåfängliga konversationrt, eder själviskhet, allt är lagt i vågskålen, och det ondas vikt vittnar fruktansvärt mot eder. I ären fattiga, eländiga, blinda och nakna. Under det att det onda växer och slår djupa rötter förkräver det den goda säden, som blivit sådd i hjärtet; och snart skola de ord, som blevo givna beträffande Elis hus, också uttalas av Guds änglar beträffande eder: ”Edra missgärningar skola icke någonsin kunna försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annan offergåva.” - Test., Vol. l, p. 189-190.