Församlingens trolöshet mot Kristus, i det hon vände sin kärlek och tillit bort från honom och lät kärlek till världsliga ting fylla själen, jämföres med att bryta ett äktenskapslöfte. Israeliternas synd, i det de övergåvo Herren, framställes under denna bild, och Guds underbara- kärlek, som de sålunda föraktade, skildras på ett rörande. sätt: ”Jag gav dig min ed och ingick forbund med dig, säger Herren, Herren, och du blev min." ”Du blev övermåttan skön, och så vart du omsider en drottning. Och ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader, som jag hade satt på dig, säger Herren, Herren. Men du förliatade dig på din skönhet och bedrev otukt.” ”Men såsom när en hustru är trolös mot sin make, så haven I av Israels hus varit trolösa mot mig,” lik en ”äktenskapsbryterska, som i stället för den man du hade tog andra män till dig”.