Jag blev förvånad, då jag såg det förskräckliga mörkret hos många av våra församlingsmedlemmar. Brist på sann gudaktighet var så stur, att de voro mörkrets och dödens barn i stället för att vara världens ljus. Många bekände sig älska Gud, men i gärningarna förnekade de honom. De varken älskade, tjänade eller lydde honom. Deras egna, själviska intressen komma först. Hos en stor del synes det vara en oroväckande brist på principer. De behärskades av ohelgade inflytanden och-syntes icke ha någon rot i sig själva. Jag frågade, vad dessa ting skulle betyda. Varför fanns det en sådan brist på andlighet, så få, som hade en levande erfarenhet i det religiösa livet? Jag hänvisades till Profetens ord: "Hes. 14: 3-5."