Här si vi, att församlingen -- Herrens helgedom - drablades först av Guds vrede. De gamla männen, till vilka Gud givit stort ljus och vilka bevakat folkets andliga intressen, hade förrått sin befattning. De hade antagit den ansikten, att de behöva ej förvänta, att dessa dagar skulle utmärkas av underverk och tydliga uppenbarelser av Guds makt såsom fordomdags. Tiderna ha förändrats sig. Dessa ord stärka deras otro, och de säga: "Herren vill, icke göra gott, ej heller ont. Han är för barmhärtig att hemsöka sitt folk med straffdomar." Sålunda höras rop om frid och ingen fara från män, som aldrig mer skola höja sin röst såsom ett basunljud för att visa Guds folk deras överträdelse och Jakobs hus deras synder.