r) Bekännelser, gjorda för sent.- När slutligen en kris kommer, som säkert skall ske, och Gud talar till sitt folks bästa, skola de, som ha syndat och som direkt stått i vägen för. Guds verk för sitt folk, äntligen bliva oroliga över huru långt de ha gått i sin klagan och varit till hinder för verket; och lik Akan, då de äro rådda, måste de erkänna, att de ha syndat. Men deras bekännelse är för sent gjord och är icke heller av det rätta slaget till nytta för dem själva,; fastän den hjälper Guds sak. Sådana göra icke någon bekännelse, emedan de äro övertygade om sitt sanna tillstånd och känna huru mycket de genom sin vandel ha misshagat Gud. Gud må kanske bevilja denna klass ännu .en prövotid, för att visa dem, att de icke äro mera beredda nu att stå fast gentemot alla synder och uppror än före sin bekännelse. De äro alltid böjda för att stå på den orätta sidan. Och när kallelsen ljuder till sådana, som vilja; vara, på Herrens sida,. att de skola göra en avgörande ansträngning för att försvara det rätta, skola de, uppenbara sin sanna ställning. Sådana, vilka nära nog i hela sitt liv ha varit behärskade av en ande, som är nästan lika främmande för Guds Ande som Akans var, skola förhålla sig mycket passiva när tiden för bestämd handling kommer för alla. De vilja icke göra anspråk på att vara på denna sida. De ha så länge stått under satans makt, att, de synas vara förblindade och icke ha någon böjelse att försvara det, som är rätt. Om de icke helt avgjort slå in på det: orättas väg, så har detta sin orsak i att de icke törs, och icke däri, att de ha en klar känsla för det rätta.