Johannes blev djupt gripen då han såg Jesus försänkt i bön och under tårar bedja om sin Faders godkännande. Då Guds härlighet omslöt honom och rösten från himmelen talade, kände Johannes igen tecknet som Gud lovat honom. Han förstod nu att det var världens Återlösare han hade döpt. Den helige Ande vilade över honom. Med handen utsträckt pekade han på Jesus och utropade: "Se, Guds lamm, som borttager världens synd!" Ingen bland åhörarna, ja, inte ens Johannes själv, fattade den fulla innebörden av orden "Guds lamm". På Moria berg hade Abraham hört sin son fråga: "Min fader! . . . var är fåret till brännoffret?" Han hade svarat: "Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son." – 1 Mos. 22:7, 8. Och i väduren som Gud utsett i Isaks ställe såg Abraham en symbol på honom som skulle dö för människornas synder. Den helige Ande använde sig av denna illustration då han genom Jesaja profeterade om Frälsaren och sade att han var "lik ett lamm som föres bort att slaktas". "Men Herren lät allas vår missgärning drabba honom." – Jes. 53:6, 7. Men Israels folk hade inte förstått undervisningen. Många av dem betraktade offren på samma sätt som hedningarna betraktade sina offer, såsom gåvor med vilka man sökte blidka Gudomen. Gud ville lära dem att det var från hans egen kärlek som den gåva kom som försonade dem med honom.