När Jesus kom för att bli döpt, upptäckte Johannes hos honom en karaktärens renhet som han aldrig tidigare sett hos någon människa. Själva atmosfären omkring honom var helig och respektingivande. Bland folkskarorna som samlats vid Jordanfloden hade Johannes hört dystra historier om brott, och han hade mött människor som varit nedtyngda av många och svåra synder, men aldrig hade han kommit i förbindelse med en människa från vilken det utgått ett sådant gudomligt inflytande. Allt detta stämde överens med vad som blivit uppenbarat för Johannes angående Messias. Ändå tvekade han att göra som Jesus bad honom. Hur kunde han som var syndare döpa den Syndfrie? Och varför skulle han som inte behövde bättring underkasta sig en ceremoni som innebar bekännelse av skuld som borde avtvås?