När Jesus fördes ut i öknen omslöts han av Faderns härlighet. Han blev så helt upptagen av samtalen med Gud att han lyftes över all mänsklig svaghet. Men härligheten vek undan och han överlämnades att kämpa mot frestelserna. Dessa pressade sig på honom i varje ögonblick. Hans mänskliga natur ryggade tillbaka för den strid som väntade honom. Under fyrtio dagar fastade han och bad. Han var svag och utmattad av hunger, medtagen och plågad av själsångest i sådan utsträckning att "hans utseende var vanställt mer än andra människors, och hans gestalt oansenligare än andra människobarns". (Jes. 52:14.) Nu hade Satan sitt tillfälle. Nu trodde han sig kunna övervinna Jesus.