Då Jesus fördes ut i öknen för att frestas fördes han dit av Guds Ande. Han inbjöd inte frestelsen. Han gick ut i öknen för att få vara ensam, för att tänka över sin livsuppgift och sin gärning. Genom fasta och bön skulle han söka styrka för att kunna vandra den blodbestänkta väg som låg framför honom. Men Satan visste att Frälsaren hade gått ut i öknen och han menade att detta var det bästa tillfället att närma sig honom.