Han hade kommit för att leva som människa bland människorna och det var Ordet som förkunnade hans samband med himmelen. Nu försökte Satan förleda honom till att tvivla på detta ord. Om Kristi tillit till Gud kunde rubbas så visste Satan att han skulle avgå med segern i denna strid. Då skulle han övervinna Jesus. Han hoppades att Jesus under tyngden av modlöshet och överväldigande hunger skulle förlora tron på sin Fader och göra ett under för att tillfredsställa sig själv. Hade Jesus gjort det skulle frälsningsplanen ha gått om intet: När Satan och Guds Son för första gången möttes i strid var Jesus anförare för de himmelska härskarorna och Satan blev då som ledare för upproret i himmelen utkastad. Här är förhållandet tydligen omvänt och Satan gör sitt bästa av det företräde han menar sig ha. Ett gudomligt väsen borde kunna styrka sina anspråk genom att utföra ett underverk. "Är du Guds Son, så bjud att dessa stenar bliva bröd." En sådan handling som utfördes genom skaparmakt skulle, framhåller frestaren, bli ett avgörande bevis på hans gudomlighet. Det skulle göra ett slut på striden.