Endast genom en inte kamp kunde Jesus stillatigande lyssna till ärkefienden. Men Guds Son skulle inte bevisa sin gudomsnatur för Satan eller förklara orsaken till sin förnedring, Genom eftergifter för uppviglarens krav skulle ingenting kunna vinnas varken för människornas bästa eller till Guds ära. Hade Jesus samtyckt till fiendens förslag skulle Satan ha sagt: "Låt mig se ett tecken, så att jag kan tro att du är Guds Son." Inga bevis skulle ha kunnat avlägsna upprorsandan ur hans hjärta. Och Jesus fick inte utöva gudomlig makt till sin egen fördel. Han hade kommit för att uthärda prövningar på samma sätt som vi för att bli ett föredöme för oss i tro och undergivenhet. Varken här eller vid något senare tillfälle under sitt liv på jorden utförde Jesus något underverk av själviska bevekelsegrunder. Alla hans underverk utfördes till andras bästa. Fastän Jesus från början kände igen Satan, blev han inte frestad att inlåta sig i strid med honom, Minnet av rösten från himmelen styrkte honom och han vilade i sin Faders kärlek. Han ville inte dagtinga med frestelsen.