När Jesus sade till frestaren: "Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun" (Matt. 4:4), upprepade han de ord som han hade talat till Israel för mer än 1 400 år sedan: "Du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg Herren, din Gud, nu i fyrtio år har låtit dig vandra i öknen. . . Ja, han tuktade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna att äta, en mat som du förut icke visste av, och som icke heller dina fäder visste av; på det att han skulle lära dig förstå att människan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever av allt det som utgår av Herrens mun." – 5 Mos. 8:2, 3. När maten tog slut i öknen sände Gud sitt folk manna från himmelen och så fick de tillräckligt med mat varje dag under lång tid. Detta skulle lära dem att så länge de satte sitt hopp till Gud och vandrade på hans vägar skulle han inte överge dem. Jesus tillämpade nu den undervisning han själv hade gett Israel. Genom Guds ord hade de hebreiska folkskarorna fått hjälp och genom samma ord skulle Kristus få hjälp. Han inväntade Guds tid att hjälpa honom. Han vistades i öknen i lydnad för Gud och han skulle inte skaffa sig någon mat genom att följa Satans ingivelse. Inför världsalltet visade han att det är en mindre olycka att lyda, oavsett vad som kommer i vår väg, än att på vårt eget sätt avvika från Guds viljas väg.