I fåfäng väntan på hjälp
Till denna högtid kom sådana som plågades av lidande, sådana som var betryckta eller led nöd. Blinda, lama och döva fanns där. Några fördes dit på sängar. Många kom som var för fattiga för att frambära inför Herren ens det ringaste offer, för fattiga till och med för att köpa sig mat och stilla sin hunger. Dessa blev mycket ängsliga på grund av prästernas krav. Prästerna berömde sig av sin fromhet. De gav sig ut för att vara folks ledare, men de saknade sympati och medkänsla. De fattiga, de sjuka, de döende väntade förgäves på någon hjälp. Deras lidande uppväckte ingen medkänsla hos prästerna.