Vilken uppenbarelse var det inte för prästerna och tempeltjänarna, då de såg dessa underverk och hörde hur folket berättade om smärtor de hade lidit av, om sina svikna förhoppningar och om plågsamma dagar och sömnlösa nätter. Då den sista gnistan av hopp tycktes vara utsläckt, hade Jesus botat dem. "Bördan var så tung", sade en av dem, "men jag har funnit en hjälp, för Guds Son bar den. Jag skall nu helga mitt liv åt hans tjänst." Föräldrar sade till sina barn: "Han har räddat ditt liv, tacka honom." Barn och unga, fäder och mödrar vänner och åskådare förenade sig i tacksägelse. Hopp och glädje fyllde dem. De hade nu fått frid. De hade blivit friska till kropp och själ. De reste hem och förkunnade överallt Jesu oförlikneliga kärlek.