Varje jude hade ålagts att årligen betala en halv sikel som "en försoningsgåva för sig". De pengar som kom in på detta sätt användes för templets underhåll. (2 Mos. 30:12-16.) Dessutom gavs stora summor som frivilliga offer, som lades ned i helgedomens skattkammare. Och det var dessutom stadgat att alla utländska pengar skulle växlas mot särskilda mynt som kallades helgedomssikeln, som godkändes i tjänsten i templet. Penningväxlandet gav tillfälle till bedrägeri och utpressning och hade urartat till en vanhedrande handel som utgjorde en inkomstkälla för prästerna.