Ett stort antal offerdjur offrades vid påskhögtiden. Försäljningen utanför templet var mycket livlig. Den oordning som uppstod gav intryck av ett stojande marknadstorg snarare än ett Guds heliga tempel. Här kunde man höra ivrigt köpslående, boskapens råmande, fårens bräkande och duvornas kuttrande, blandat med penningskrammel och häftig ordväxling. Oredan var så stor att tillbedjarna blev störda, och orden som riktades till den Högste drunknade i larmet som störde tempelfriden. Judarna var ytterst stolta över sin fromhet. De gladde sig över sitt tempel. Varje nedsättande ord om templet betraktades som hädelse. De var mycket noggranna då de utförde de ceremonier som tillhörde tempeltjänsten, men girigheten efter pengar hade övervunnit deras betänkligheter. De var knappast medvetna om hur långt de hade avlägsnat sig från den ursprungliga avsikten med gudstjänsten som förordnats av Gud själv.