Den auktoritet som Jesus hade gett uttryck åt då han renade templet hade väckt ett påtagligt hat hos prästerna och rådsherrarna. De var rädda för denne främlings inflytande och makt. En sådan frimodighet från en enkel gallilés sida kunde inte tolereras. De hade satt sig i sinnet att göra slut på hans verksamhet. Men alla anslöt sig inte till ett sådant beslut. Det fanns några som var rädda för att sätta sig upp emot någon som på ett så iögonenfallande sätt var behärskad av Guds Ande. De kom ihåg hur profeter hade blivit dödade därför att de bestraffat synd hos de ledande i Israel. De visste att judarnas fångenskap under främmande nationer hade blivit följden av deras trots, då de förkastat Guds tillrättavisningar. De fruktade för att prästerna och rådsherrarna i sina intriger mot Jesus följde i fädernas fotspår och skulle komma att orsaka nya olyckor över nationen. Nikodemus hyste sådana känslor. Då Sanhedrin i ett rådsmöte diskuterade vilket tillvägagångssätt man borde följa ifråga om Jesus, rådde Nikodemus till försiktighet och måttfullhet. Han framhöll att om Jesus verkligen hade fått sådan myndighet från Gud så skulle det vara farligt att förkasta hans varningar. Prästerna vågade inte bortse från detta råd och fattade för tillfället inte några direkta beslut om åtgärder mot Frälsaren.