Nikodemus kände sig dragen till Jesus. När Frälsaren förklarade den nya födelsens under för honom, längtade han efter att denna förvandling skulle ske med honom. Genom vilka medel skulle detta kunna åstadkommas? Jesus besvarade den outtalade frågan: "Såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd, för att var och en som tror skall i honom hava evigt liv." – Joh. 3:14, 15. Här hade de kommit in på ett område som Nikodemus kände till. Den upphöjda ormen som symbol gjorde Frälsarens mission klar för honom. Då Israel höll på att dö av de giftiga ormarnas bett, sade Gud till Moses att han skulle göra en kopparorm och sätta upp den mitt i folkskaran. Därefter kungjordes det i hela lägret att alla som såg på ormen skulle leva. Folket visste mycket väl att ormen i sig själv inte hade någon kraft att hjälpa dem. Den var en symbol på Kristus. Liksom denna symbol restes till deras läkedom så skulle han som kom "i syndigt kötts gestalt" (Rom. 8:3), bli deras Återlösare. I många israeliters ögon var offertjänsten något som i sig självt hade kraft att befria dem från synd. Gud ville lära dem att den inte hade mera värde än kopparormen. Den skulle leda deras sinnen fram till Frälsaren. Vare sig det gällde botandet av deras sår eller förlåtelse för deras synder kunde de inte göra något av sig själva. De kunde bara visa sin tro på honom som är Guds gåva. De måste se och leva.