Kvinnan hade inte förstått Jesu ord men hon greps av deras högtidliga allvar. Hennes lätta skämtsamma ton blev snart en annan. Då hon trodde att Jesus talade om Sykarsbrunnen sade hon: "Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet? Icke är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?" – Joh. 4:11, 12. Framför sig såg hon bara en törstig vandrare, dammig och trött av färden. I tanken jämförde hon honom med den ärevördige patriarken Jakob. Det var helt naturligt för henne att vara övertygad om att ingen källa i världen kunde jämföras med den som de hade fått av sina fäder. Hon lät tankarna gå tillbaka till fäderna och framåt till Messias' ankomst. Men fädernas hopp, Messias själv, satt där och hon kände inte igen honom. Hur många törstande människor är inte i denna dag nära det levande vattnet och ändå ser de sig vida omkring efter livets källsprång.