I en av de tidigaste profetiorna om Kristus står det: "Spiran skall icke vika från Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hörsamma." – 1 Mos. 49:10. Folket samlades omkring Jesus. Människorna var öppna och mottagliga och lyssnade till hans undervisning om kärlek och välvilja hellre än till de hårda ceremonier som prästerna fordrade av dem. Om inte prästerna och rabbinerna hade lagt sig emellan, skulle hans undervisning ha åstadkommit en sådan reformation som denna värld aldrig hade varit vittne till. Men för att behålla sin egen makt bestämde sig dessa lärare för att motarbeta Jesu inflytande. Att inkalla honom inför Stora Rådet och att öppet fördöma hans lära skulle bidra till detta, eftersom befolkningen alltjämt hade stor respekt för sina religiösa ledare. Den som vågade fördöma rabbinernas krav eller försökte lätta de bördor som de hade lagt på folket, ansågs ha gjort sig skyldig inte bara till hädelse utan till förräderi. Härigenom hoppades rabbinerna kunna rikta misstankar mot Jesus. De framställde honom som en som försökte omstörta de grundmurade sederna och skapa oenighet bland folket och bereda vägen för ett fullständigt underkuvande från romarnas sida.