Vid vissa tider på dagen kom vattnet i denna damm i rörelse. Man trodde allmänt att detta berodde på en övernaturlig kraft och att den som först steg ned i vattnet, efter det att dammens vatten blivit omrört, skulle bli botad, oavsett vilken sjukdom han än led av. Sjuka människor sökte sig i hundratal till platsen. När vattnet omrördes störtade folkhopen fram och trampade ned män, kvinnor och barn som var svagare än de själva. Många kunde inte ens komma i närheten av dammen. Många som hade lyckats nå fram till den, dog vid dess kant. Omkring platsen hade man uppfört hytter, där de sjuka kunde finna skydd mot dagens hetta och nattens kyla. Det fanns några som tillbringade natten i dessa pelargångar. Dag efter dag släpade de sig fram till dammen i en fåfäng förhoppning att finna lindring.