Dessa Jesu motståndare hade inga argument som de kunde använda mot de gudomliga sanningar med vilka han påverkade deras samveten. De kunde bara hänvisa till sina seder och traditioner. Och dessa föreföll svaga och fadda i jämförelse med de argument Jesus hade tagit från Guds ord och från naturens ständiga kretslopp. Om rabbinerna hade önskat att få upplysning, skulle de ha blivit överbevisade om att Jesus talade sanning. Men de undvek hans argument ifråga om sabbaten. I stället försökte de väcka vrede mot honom därför att han påstod sig vara jämställd med Gud. Rådsherrarnas raseri kände inga gränser. Om de inte hade fruktat för folket skulle präster och rabbiner omedelbart ha röjt Jesus ur vägen. Men folkstämningen var i allt för hög grad på hans sida. Många såg i Jesus den vän som hade botat deras sjukdomar och tröstat dem i deras bekymmer. De ansåg därför att han handlat rätt, när han botade den lame vid Betesda. Tills vidare fick de judiska ledarna lägga band på sitt hat.