Johannes Döparen hade varit den förste som förkunnade Kristi rike. Han blev också den förste som fick lida för det. Från det fria livet ute i öknen och de otaliga skaror som hade klängt sig fast vid hans ord, var han nu inspärrad inom en fängelsehålas väggar. Han satt som fånge i Herodes Antipas' fästning. En stor del av Johannes' verksamhet hade utförts i landet öster om Jordan som tillhörde Antipas' område. Herodes hade själv hört Johannes Döparens förkunnelse. Kallelsen till omvändelse hade fått den utsvävande konungen att bäva. "Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom. . . Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna." Johannes uppträdde ärligt inför honom och fördömde hans lastbara förbindelse med Herodias, hans brors hustru. En kort tid gjorde Herodes svaga försök att bryta de vällustens band som höll honom fången, men Herodias snärjde honom ännu fastare i sina garn och fick hämnd på Johannes Döparen genom att förmå Herodes att kasta honom i fängelse.
Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 11:1-11; 14:1-11; Markusevangeliet 6:17-28; Lukasevangeliet 7:19-28.