Ensamheten hans öde
Bortsett från den glädje Johannes hade funnit i sin uppgift hade hans liv varit ett liv i sorg. Hans röst blev bara hörd i öknen. Ensamheten blev hans öde. Han fick inte se resultatet av sitt eget arbete. Han fick inte förmånen att vara tillsammans med Jesus eller att se uppenbarelsen av den gudomliga kraft som åtföljde det större ljuset. Det blev inte heller så, att han fick se de blinda få sin syn tillbaka, se de sjuka bli botade och de döda uppväckas till liv. Han fick inte se det ljus som lyste genom varje Jesu ord och som kastade ljus över profetiornas löften. Den obetydligaste efterföljare som såg Jesu märkliga gärningar och hörde hans ord, fick i detta avseende en högre förmån än Johannes Döparen och sägs därför ha varit större än han.