Herodes tänkte ständigt på sin synd. Han försökte på alla sätt komma undan sitt samvetes anklagelser. Hans förtroende för Johannes var orubbat. När Herodes tänkte på Johannes' liv i självförnekelse, hans högtidliga, allvarliga förmaningar, hans sunda omdöme som rådgivare, och mindes vad som orsakat Johannes' död, kunde Herodes inte finna någon ro mer. När han sysslade med statens angelägenheter, när han tog emot ärebetygelser av människor, visade han ett leende ansikte och ett värdigt uttryck, medan han dolde ett ångestfyllt sinne, ständigt nedtryckt av fruktan för att en förbannelse vilade över honom.