När Herodes fick höra om Jesu verksamhet, blev han ytterligt bekymrad. Han trodde att Gud hade uppväckt Johannes från de döda och sänt honom ut med ännu större makt att fördöma synden. Han gick i en ständig fruktan för att Johannes skulle hämnas sin död genom att uttala någon dom över honom och hans hus. Herodes skördade det som Gud hade sagt skulle bli resultatet av ett liv i synd: "Ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en försmäktande själ. Och ditt liv skall synas dig likasom hänga på ett hår; du skall känna fruktan både natt och dag och icke vara säker för ditt liv. Om morgonen skall du säga: 'Ack att det vore afton!', och om aftonen skall du säga: 'Ack att det vore morgon!' Sådan fruktan skall du känna i ditt hjärta, och sådana ting skall du se för dina ögon." – 5 Mos. 28:65-67. Syndarens egna tankar är hans anklagare. Ingen tortyr kan vara mer plågsam än ett skuldmedvetet samvetes agg, som inte ger ro, varken dag eller natt.