Det var samma uppenbarelse av gudomlig helighet som kom profeten Daniel att falla ned såsom död inför Guds ängel. Han sade: ”Färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar." – Dan. 10:8. På samma sätt ropade också Jesaja, när han såg Herrens härlighet: "Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar . . . och mina ögon hava sett Konungen, Herren Sebaot." – Jes. 6:5. Människan ställs med sin svaghet och synd i direkt kontrast mot Gudomens fullkomlighet, och då känner hon sig helt och hållet bristfällig och oren. Så har det varit med alla som fått se Guds storhet och majestät.