Jesus mötte människorna på deras eget område som en, som förstod deras svårigheter. Han gjorde sanningen tilldragande genom att framhålla den på det mest omedelbara och enkla sätt. Hans språk var rent, vårdat och klart som en rinnande bäck. Hans röst ljöd som musik för dem som hade lyssnat till rabbinernas monotona röster. Men även om hans undervisning var enkel, talade han som en som hade myndighet. Detta ställde hans undervisning i stark kontrast till andras. Rabbinerna uttalade sig med tveksamhet och tvivel, som om Skrifterna kunde utläggas så att de kunde betyda en sak eller också det rakt motsatta. Deras lyssnare blev dagligen invecklade i allt större osäkerhet. Såsom Jesus däremot förklarade Skrifterna, blev de en obestridlig auktoritet. Vad han än talade om, framhölls det med kraft, som om hans ord inte kunde bestridas.