Inga romerska ämbetsmän i Palestina var mer hatade än tulltjänstemännen. Det var en ständig irritation för judarna att en främmande makt bestämde deras skatter. Detta var ju en påminnelse om att de inte längre var fria. Skatteindrivarna var inte bara redskap för det romerska förtrycket. De var också ofta utsugare för egen räkning och berikade sig på folkets bekostnad. En jude som tog emot detta ämbete av romarna, betraktades som landsförrädare och ställdes i klass med samhällets avskum.
Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 9:9-17; Markusevangeliet 2:14-22; Lukasevangeliet 5:27-39.