Fariséerna försökte höja sig själva genom sitt stränga iakttagande av yttre former, men deras sinnen var fyllda av avundsjuka och stridslystnad. "Se", säger Bibeln, "I hållen eder fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudlösa nävar. I hållen icke mer fasta på sådant sätt, att I kunnen göra eder röst hörd i höjden. Skulle detta vara en fasta, sådan som jag vill hava? Skulle detta vara en rätt späkningsdag? Att man hänger med huvudet såsom ett sävstrå och sätter sig i säck och aska, vill du kalla sådant att hålla fasta, att fira en dag till Herrens behag." – Jes. 58:4, 5.