Bland judarna fanns alltjämt trogna människor, nya generationer av släktled genom vilka kunskapen om Gud hade blivit bevarad. Dessa hoppades alltjämt på det löfte som getts till fäderna. De styrkte sin tro genom att hålla fast vid den försäkran som gavs åt Moses: "En profet skall Herren Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik; honom skolen I lyssna till i allt vad han talar till eder." Vidare läste de om hur Herren skulle smörja någon "till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka;. . . till att läka dem som hava ett förkrossat hjärta, till att predika frihet för de fångna" och för "att predika ett nådens år från Herren". De läste om hur han skulle grunda "rätten på jorden" och hur det sades om honom: "folken skola vandra i ditt ljus och konungarna i glansen som går upp över dig". (Apg. 3:22; Jes. 61:1, 2; 42:4; 60:3.)