Medan Jesus förberedde sina närmaste medarbetare för deras invigning trängde en som inte hade blivit kallad, in bland dem. Det var Judas Iskariot, en man som bekände sig följa Jesus. Han kom nu fram och sökte komma in i denna trängre medarbetarkrets. Med stort allvar och skenbar uppriktighet sade han: "Mästare, jag vill följa dig, varthelst du går." – Jesus varken avvisade honom eller bjöd honom välkommen, utan uttalade bara dessa sorgmodiga ord: "Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats, där han kan vila sitt huvud." – Matt. 8:19, 20. Judas trodde att Jesus var Messias. Genom att sluta sig till apostlarna hoppades han kunna tillförsäkra sig en hög ställning i det nya riket. Denna förhoppning hade Jesus sökt ta ifrån honom genom uttalandet om sin fattigdom.