Tar emot människor som de är
När Judas förenade sig med apostlarna var han ännu inte okänslig för skönheten i Jesu liv och väsen. Han kände inflytandet från den gudomliga makt som drog människorna till Frälsaren. Jesus som inte kom för att "sönderkrossa ett brutet rör" eller "utsläcka en tynande veke", ville inte stöta bort honom så länge det fanns någon enda önskan hos honom att komma till ljuset. Frälsaren såg in i Judas' sinne. Han kände det djup av ondska i vilket Judas en gång skulle sjunka, om Guds nåd inte skulle åstadkomma bättring hos honom. Som Jesu medarbetare skulle Judas dag efter dag komma i nära kontakt med Jesu egen osjälviska kärlek. Om Judas hade velat öppna sitt sinne för Jesus, skulle den gudomliga nåden ha fördrivit själviskhetens demon, och även han skulle ha kunnat bli en medborgare i Guds rike.