Frälsaren kände de mäns karaktär som han utvalde. Alla deras svagheter och alla deras misstag hade han genomskådat. Han kände de prövningar som de måste genomgå och det ansvar som skulle vila på dem, därför hyste han den ömmaste medkänsla med dessa utvalda. Ensam på berget nära Galileiska Sjön tillbringade han hela natten i bön för dem, medan de sov vid bergets fot. Vid solens första strålar sammankallade han dem åter. Han hade något av största vikt att meddela dem.