I spetsen för en av de grupper som apostlarna indelades i, står Filippus' namn. Han var den förste efterföljare till vilken Jesus riktade den direkta uppmaningen: "Följ mig!" Filippus var från Betsaida, Andreas' och Petrus' stad. Han hade hört Johannes Döparens undervisning och hört honom säga att Jesus var Guds lamm. Filippus sökte uppriktigt efter sanningen, men han hade svårt att tro. Trots att han hade slutit sig till Jesus, visar hans ord om honom till Natanael, att han inte var fullständigt överbevisad om Jesu gudom. Även om rösten fån himmelen hade förklarat Jesus som Guds Son, betraktade Filippus honom som: "Jesus, Josefs son, från Nasaret." – Joh. 1:45. Också vid det tillfälle då de fem tusen blev mättade, kom Filippus' brist på tro i förgrunden. Det var för att prova honom som Jesus frågade: "Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?" Filippus' svar gav uttryck för misstro: "Bröd för två hundra silverpenningar voro icke nog, för att var och en skulle få ett litet stycke." – Joh. 6:5, 7. Jesus blev bedrövad. Trots att Filippus hade sett hans gärningar och känt hans kraft, trodde han ändå inte. Då grekerna frågade Filippus om Jesus, tog han inte tillfället att föra dem direkt till Frälsaren utan gick och berättade det för Andreas. Och åter, under de sista timmarna före korsfästelsen, kom Filippus' ord att försvaga tron. Då Tomas sade till Jesus: "Herre, vi veta icke, vart du går; huru kunna vi då veta vägen?" svarade Frälsaren: "Jag är vägen och sanningen och livet . . . Haden I känt mig, så haden I ock känt min Fader." Från Filippus kom otrons svar: "Herre, låt oss se Fadern, så hava vi nog." – Joh. 14:5-8. Så svag i tron var denne medarbetare alltjämt, fastän han i tre år hade varit tillsammans med Jesus.