Rabbinerna räknade med att deras egen rättfärdighet var en inträdesbiljett till himmelen, men Jesus förklarade att deras rättfärdighet var otillräcklig och värdelös. Fariseisk rättfärdighet bestod av utvärtes ceremonier och en teoretisk kunskap om sanningen. Rabbinerna påstod sig bli heliga genom sina egna bemödanden att hålla lagen, men deras beteende hade skilt rättfärdigheten från religionen. Samtidigt som de var ytterst noggranna med att iaktta riterna, var deras liv omoraliskt och fördärvat. Deras så kallade rättfärdighet kunde aldrig komma in i himmelens rike.