Det största bedrägeri som människorna fallit offer för på Jesu tid var att enbart ett erkännande av den frälsande sanningen skulle kunna åstadkomma rättfärdighet. I all mänsklig erfarenhet har en teoretisk kunskap om denna sanning visat i sig vara otillräcklig för att frälsa människan. Den kan inte åstadkomma rättfärdighetens frukter. En ängslig hänsyn till det som uppfattas som teologisk sanning åtföljs ofta av hat till äkta sanning, när den tar sig uttryck i livsföringen. De mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia återger skildringar av brott som begåtts av religiösa fanatiker. Fariséerna gjorde anspråk på att vara Abrahams barn och skröt med att de blivit betrodda med Guds ord. Dessa förmåner kunde emellertid inte skydda dem mot själviskhet, ondska, vinningslystnad och tarvligt hyckleri. De menade sig vara de främsta i världen ifråga om religiöst nit, men deras så kallade renlärighet drev dem till att korsfästa härlighetens Herre.