Guds Son kände väldigt starkt den fiendskap som människor visade mot evangelium. Det var ytterst smärtsamt för honom att finna den i sitt eget hem. Han var ju själv full av välvilja och kärlek. Han satte därför stort värde på kärleksfull hänsyn i familjeförhållandet. Hans bröder ville att han skulle rätta sig efter dem, men det skulle ha stått i direkt strid med hans gudomliga uppdrag. De betraktade honom som en som behövde deras råd och vägledning. De bedömde honom efter sina mänskliga förutsättningar. De ansåg att om han bara talade om sådana saker som de skriftlärde och fariséerna godkände skulle han kunna undvika den obehagliga strid som hans ord åstadkom. De menade också att han gick för långt, då han gjorde anspråk på gudomlig myndighet och ställde sig över rabbinerna och tillrättavisade deras synder. De visste att fariséerna sökte efter orsak att anklaga honom. De tyckte att han redan hade gett dem tillräcklig anledning.