De visste, men var för stolta
De fariséer till vilka Jesus riktade denna varning trodde inte själva på de anklagelser som de riktade mot honom. Det var inte en enda av dessa höga ämbetsmän som inte hade känt sig dragen till Frälsaren. De hade hört Andens röst inom sig förklara, att Jesus var Israels Smorde, och Anden hade uppmanat dem att bli hans bekännande efterföljare. I ljuset av hans närvaro hade de insett sin orättfärdighet och känt en längtan efter en rättfärdighet som de inte själva kunde åstadkomma. Men efter det att de nu hade förkastat honom skulle det vara för förödmjukande att ta emot honom som Messias. Efter det att de gett uttryck för sin otro, var de för stolta för att bekänna sitt misstag, och för att slippa erkänna sanningen försökte de med desperat våldsamhet ifrågasätta Jesu undervisning. Beviset på hans makt och hans barmhärtighet förbittrade dem. De kunde inte hindra Jesus att göra under. De kunde inte tysta ned hans undervisning, men de gjorde allt som stod i deras makt för att förtala honom och för att förfalska hans ord. Men Guds överbevisande Ande följde dem ändå. De måste bygga upp många barriärer för att stå emot hans kraft. Det mäktigaste redskap som kan komma till användning för att påverka människor, arbetade med dem men de ville inte böja sig.