Liksom i vår egen tid fanns det också på Jesu tid många, som tillfälligt hade befriats från Satans makt. Genom Guds nåd blev de frigjorda från de onda andar som hade härskat över dem. De gladde sig över Guds kärlek, men i likhet med dem som i liknelsen omtalas som "stengrunden" blev de inte i kvar i hans kärlek. De överlämnade sig inte åt Gud varje dag för att Kristus skulle kunna bo i deras sinnen, och när den onde anden kom tillbaka tillsammans med sju andra andar värre än han själv, blev de fullständigt behärskade av det ondas makt.