I Jesu sinne, där det rådde fullkomlig samstämmighet med Gud, var friden fullkomlig. Han blev aldrig övermodig på grund av människors bifall och inte heller modlös som följd av klander eller besvikelse. Under det största motstånd och den mest grymma behandling var han alltid vid gott mod. Men många som bekänner sig följa honom, bär på ängslan och bekymmer, därför att de inte riktigt vågar anförtro sig i Guds hand. De överlämnar sig inte fullständigt åt honom, därför att de viker undan från de följder som ett sådant överlämnande kunde innebära. Men med mindre de överlåter sig fullständigt åt honom, kan de inte finna frid.