Tystnad föll över apostlarna. Inte ens Petrus gjorde något försök att ge uttryck åt den skräckfyllda vördnad som han kände. De båtar som lagt ut för att följa Jesus hade befunnit sig i samma riskfyllda belägenhet som apostlarnas båt. Panik och ångest hade gripit de ombordvarande, men Jesu befallande ord hade stillat villervallan. Stormens raseri hade drivit båtarna tillsammans och alla hade sett undret. I den stillhet som följde glömdes förskräckelsen. Och folket viskade till varandra: "Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?"