När Jesus vaknade för att möta stormen, ägde han fullkomlig frid. Det fanns inte ett spår av fruktan, varken i ord eller blick, inte heller i hans sinne. Han vilade inte i medvetandet om sin allmakt. Det var inte som "jordens, havens och himlarnas Herre" som han bevarade sitt lugn. Den makten hade han avstått ifrån. Han sade: "Jag kan icke göra något av mig själv." – Joh. 5:30. Han förtröstade på Faderns makt. Det var tron på Guds kärlek och omvårdnad som gav Jesus lugn. Och kraften i det ord som stillade stormen, var Guds kraft.