Upptagna som de var av sina ansträngningar att rädda sig själva hade de nästan glömt att Jesus var med i båten. Nu när alla deras försök misslyckades och de såg döden framför sig, kom de ihåg på vems befallning de hade lagt ut för att fara över sjön. Jesus var nu deras enda hopp. I sin hjälplöshet ropade de: "Mästare, Mästare." Men det djupa mörkret gjorde att de inte såg honom. Deras rop drunknade i vindarnas dån. De fick inte något svar. Tvivel och fruktan grep dem. Hade Jesus övergett dem? Kunde han som tidigare visat sig kunna betvinga sjukdomar, ja, till och med döden, nu inte hjälpa sina medarbetare? Brydde han sig inte om dem i deras nöd?