Den undrande skara som trängde sig tätt inpå Jesus märkte inte någon livgivande kraft. Men då den sjuka kvinnan i tro på att hon skulle bli botad räckte ut sin hand för att röra vid honom, kände hon den läkande kraften. Så är det också i andliga sammanhang. Att tala om kristendom på ett lättvindigt sätt eller att bedja utan andlig hunger ger inte något resultat. Att bara tro på Kristus med en tro som enbart erkänner honom som världens Frälsare, kan aldrig skänka andlig läkedom. Den tro som för till frälsning är inte bara ett förståndsmässigt erkännande av evangelium. Den som väntar på full kunskap innan han vill visa tro, kan inte få välsignelse från Gud. Det är inte nog med att ha en tro om Kristus, vi måste tro på honom. Den enda tro som verkligen kan bli till nytta för oss är den som omfattar honom som en personlig Frälsare och som överför hans förtjänst till oss själva. Många uppfattar tron som en lärosats. Frälsande tro är en handling, genom vilken de som tar emot Kristus, förenar sig med Gud i ett förbund. Sann tro är liv. En levande tro innebär ständigt tillväxande, andlig styrka och en tillitsfull förtröstan, genom vilken vi får segrande kraft.