Det är till vårt eget bästa om vi behåller varje Guds gåva i friskt minne. Därigenom stärks tron, så att den kan göra anspråk på mer och ta emot mer. Det finns större uppmuntran för oss i den minsta välsignelse vi själva får än i alla de berättelser vi kan läsa om andras tro och upplevelser. Den som tar emot Guds nåd skall bli lik en vattenrik trädgård. Hans sår skall läkas med hast, ljus skall bryta fram för honom i mörkret och Herrens härlighet skall följa i hans spår. Låt oss därför minnas Herrens stora godhet och kärlek och hans otaliga välgärningar. Liksom Israels folk skall vi resa våra minnesstenar och på dem inrista berättelser om vad Gud har gjort för oss. Då vi ser tillbaka på hans välgärningar mot oss under vår pilgrimsfärd, skall vi, fyllda av tacksamhet, säga: "Huru skall jag vedergälla Herren alla hans välgärningar mot mig? Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla Herrens namn. Jag vill infria åt Herren mina löften, ja, i hela hans folks åsyn." – Ps. 116: 12-14.